Åter i mitt kära Bohuslän!
Igår semiafton anlände jag med min följeslagare Michelle i hennes bil. Vintern har försvunnit i Hunnebostrand. Här finns endast påsk- o vårkänslor, friska vindar och gamla minnen kvar!
Innan jag for iväg på en springtur, den gamla vanliga rundan uppe i bergen, så kom min käre broder hem. Efter min runda, som i övrigt var mycket jobbigare än vad den brukar, då jag bara har stått inne på en cross trainer och tränat löpning de senaste veckorna(- detta resulterar iaf inte i någon bättre kondition, som jag bistert fick erfara igår,) iaf efter det så käkade större delen av familjen kvällsmat. Det var bara min äldste bror som inte var hemma, annars hade kvällen varit komplett.
Men på något konstigt sett brukar vi fyra som var alltid komma på en massa vettiga saker att prata om runt matbordet, i synnerhet under kvällstimmarna. Vi pratade om livet, lycka, världens miljöfrågor, undervisning och en massa annat. Det är alltid givande samtal med min familj. Dom är så kloka hela bunten och vi tillför alltid något vettigt var och en.
Efter den uttdragna middagen som varade mellan sju och halv elva, där även kaffe och kaka var inkluderat( och ett till glas vin förståss) så satte vi igång musik. Jag och bror min dansade någon slags pardans. Gick väl sådär då båda är medelmåttiga pardansare. Fick en liten dans med Pappi oxå.
Därefter fattade vi gitarrerna och spelade med i Fred Åkerströms Jag ger dig min morgon. Mor och far ställde sig istället och dansade mitt i vardagsrummet.
Är det inte detta total lycka och glädje så vet jag inte vad de uttrycken betyder.
Kvällen var fulländad och jag kände mig tillfreds och totalt nöjd. Saknade inget i livet och mådde bara allmänt fantastiskt. Önskade dock att alla kunde ha familjekvällar som denna
Jag älskar min familj- De gör mig lyckligast i världen!
