Jag skrev ner lite text som behövde komma ur mig. Känner mig faktiskt något förvirrad över en viss situation, men ändå intalar han mig att det löser sig snart. Gör det verkligen det? eller är jag bara blåögd? Det är så lätt att lita på en annan människa, men jag vill inte bli sårad på grund av min egen dumhet. Kanske borde sätta gränser, kanske borde tänka om? Men tänk om det är så här för en anledning? Jag kan bara drömma mig bort.... till en framtid där jag inte sitter ensam en söndagskväll och försöker skriva kärlekskranka låtar i hopp om att nå fram till rätt person.
Kanske är jag bara trött i huvudet eller så har jag suttit och läst lite bloggar från olika håll och tagit åt mig för mycket. Speciellt en, där hon är så nykär och det inte finns någon bättre i hela världen än den hon är ihop med. Där hon är, fladdrar hon runt på rosa moln..
.. och här sitter jag och gömmer mig under en grå filt, eller är den kanske grön.. grönt är ju trots allt min färg. Jag kanske bara svamlar fram en massa ord, men det behövs ibland det med. Vet inte om det är någon inre mening med mina ordval eller om jag bara hittar på någorlunda passande ord för stunden. Men helt helt helt jättebra, det mår jag väl kanske inte ju för tillfället.
Det är jobbigt att gömma sig, det är jobbigt att inte få visa öppet, det är jobbigt att hindra sina känslor för att man inte vet om man ska få visa dom eller inte, det är jobbigt att vara den andre, det är jobbigt att vara mitt-i-mellan och det är framför allt jobbigt att inte veta...
Nä en natts sömn på detta kanske och jag tar nya tag. Det måste man ju när det är måndag, ny vecka, nya möjligheter och nya diet- och träningstankar som infinner sig...
Men en sak är då säker och det är att om jag och Kissie träffas någon gång skulle jag för en gångs skulle känna mig sjukt snygg.. alltid något att glädjas över! =)
God natt kära värld fylld av oväntade och förutsägbara händelser!
Skönt att det är lätt för dig att lita på andra människor. Även om man kan åka dit på det rejält ibland, så får man nog mycket gott, och lyckliga stunder ut av det också.
SvaraRaderaHoppas det löser sig med din speciella person, som jag ju inte vet ett dyft om. Men känslan av att inte veta och känna sig "mittemellan" har nog de flesta varit med om. Hur det än blir i slutändan brukar man vara lättad och rätt så tillfreds när det är "över","löst" eller hur man nu vill uttrycka det.