Jag skulle ha skrivit så många inlägg nu egentligen, men min iponny vill inte skriva blogginlägg, så jag tänkte att det får väl vänta tills jag sitter vid någon dator. vilket är av en allt mer ovanligare natur, då jag helst sitter med min nya älskling å gör alla ärenden.
Sista tiden i Karlstad var underbar men kort.
För kort...
Det var mycket svårt att sätta sig på tåget igår när jag skulle fara hem. Det kändes tungt i hjärtat att lämna de som följt mig till stationen. Klarade mig ifrån tårarna vid avskedet, men väl när tåget börjat röra på sig kände jag hur de smög sig på och jag kunde knappt hålla tillbaka gråten längre.
Jag hatar avsked! Varför måste man vara med om de jämt?! Kan inte alla människor som man inte klarar sig utan följa med en överallt?
Dessutom sa allt emot min hemresa, först hade jag inte fått någon biljett skickad till varken min mail eller mobil, så fick prata med dom på statioenen och fick tag på den till slut och sen blev tåget en och en halv timme föresenat i grums så vi fick åka trång ersättningsbuss från grums till åmål och därifrån tåg till trollhättan igen. Hade inte mor & far hämtat upp mig i Trollhättan så hade jag inte vart hemma förrän runt kvart i elva...
Men men idag åt vi makrill o det var ju gott men allt är som det brukar här hemma. Detta blir nog sista hela sommaren i Hunnebo...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar