På min födelsedag, som jag för övrigt åkte i sju timmar tåg själv i asvarma stövlar, stor stickad tröja, slappa gröna byxor och typ smedjemössa och med en massa packning, så fick jag på morgonen innan jag hann åka iväg, en liten sång och två paket av mor och far. I det ena paketet låg det fyra röda handdukar fint ihopvikta. Och i det stora fyrkantiga inslagna med endast snöre fanns det, något jag förvisso själv hade handlat, så det var ingen stor överraskning, men i där låg min nya leksak!
En cajon! Oj en cajon vad häftigt tänker ni, eller kanske snarare en cajon va fan e de?!
Men en Cajon är just vad det låter som- en rektangulär box med ett runt hål i på baksidan som man sitter på och trummar fram olika trumljud beroende på vart man slår. Den är himla rolig och jag försöker om inte annat så hålla takten i låtar som jag tänkte jag skulle kunna spela till.
Brorsan fick testa den i fem minuter och var naturligtvis redan bättre än mig, även om jag så hade suttit en halv dag och tokövat. Att han alltid ska vara bättre än mig på exakt allt vi båda tar oss för. Gillart inte!
Nåväl cajon [cahon]:en är ju min iaf så jag ska bannimig öva så han är lite sämre än mig nästa gång han får testa! =)
Kommer bli ett fantastiskt band om Maja är på och vill trumma lite och spela gitarr så kan vi växlas lite om vartannat vem som trummar o spelar gitarr och att båda sen sjunger stämsång till. Kommer bli succé,- jag känner det redan nu!
Miss my hometown, Karlstad, though!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar