Helgen har gått fort och det är redan söndag. Mannen min for idag, det var så sorgligt. Jag kunde inte hålla tårarna inne. Det kommer ju dröja så väldigt länge tills nästa gång vi ses..
Det är ju så skönt att somna i hans famn. Jag håller ju tydligen om honom med när jag sover även om han vrider å vänder på sig.. vad ska ja nu omfamna? kudden?
Blä vad de är tungt med avståndsrelation ibland. Det är underbart när man ses och då ses länge, men när man väl splittras upp gång på gång på gång får man rivsår på hjärtat..
Jag tror snart de börjar synas, mina rivsår, för det gör massa mycket ont när vi inte ses...
Får väl plugga lite så jag får tankarna på nåt annat..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar